Att ändra färg

Sådär ja! Då var helgen avklarad!
Mysfredag med film och mums.. sen Halloweenkalas i lördags. Det var helt okej! Jag var inte gladast i världen, jag hade mycket bekymmer och var lite nedstämd ändå.. men om jag hade mått bra och allt var lugnt hade jag haft skitskoj tror jag..

Jag har väldigt mycket att funera på efter lördagen. Det är mycket jag inte visste som jag vet nu, folk som visat sig vara nåt annat än man trott att de är. Människor som varit så extremt rara och underbara, genomsnälla och goda, visar sig vara giftiga och ha mer giftiga och ondsinta tankar än man någonsin kunde tänka sig. Jag hade tur som nu fick reda på det.. eller kanske inte tur egentligen. Det hela handlade inte om mig direkt så, men när människor i min närhet åker på trashtalk och bara får skit de inte förtjänat blir jag ledsen. Hatar när folk pratar om någon som inte har chans att försvara sig. Det har hänt mig och jag gillar det inte.

Jag blir bara ledsen och osäker. För i den här stan pratar folk. Det är mer skitsnack här än någon annanstans jag varit. Alla pratar om alla. Människor som ska vara bästisar pratar om varann, den ena pratar om den tredje osv. Och det skrämmer mig. För jag vet ju att pratar man till mig kan man oxå prata om mig. Jag har fått höra en del av skiten som gick när de inte kände mig, men såhär nu har jag ju inte en aning.. jag hör bara alla prata om alla andra, och jag mår inte bra av det egentligen. Känner att jag själv sen jag flyttade hit glider in på det där ibland oxå, pratandet, men det är inte nåt jag gillar heller. Jag tycker bara folk kan vara gulliga. För när pratande person 1 träffar person 2 är det bara sååå glada miner och trevlighet.. varför kan man inte antingen vara lite tyst, eller kanske inte umgås med folk som är så hemska att man måste prata skit om dem.

Jag vet inte. Jag är ledsen att just nu två personer har visat sina färger, och de var INTE vackra. Två av mina favoritfolk, närmaste, såna jag njuter av när någon av dem dyker upp på fester osv. Men är det inte sant då? Vem är h*n? Kommer alltid behöva tänka på vad jag säger, tänka på vad för information jag ger h*n (haha fint..), på vad för sätt jag kan prata med h*n.. det är inte roligt! Känner mig liksom helt.. förvirrad. Nåja, jag antar att det är såhär ibland. Att man gått på fasaden och trott att det positiva faktiskt var äkta, sen kommer det fram att nja.. kanske inte. Jag önskar mig bara att mina allra, allra närmaste ska vara som de är. Äkta. Men jag vågar knappt lita på sånt.

Veckan ser ganska bra ut, jag hoppas på en lugn helg oxå, men sånt kan man inte lita på. Kolla skogen om det finns någon svamp kvar, vi kanske har tur, vara hemma och vänta på ett paket som ska levereras (kul att sitta från 8 till 18 och vänta på en jävla budgubbe?!), försöka få ordning hemma, som vanligt.. försöka få någon slags koll. Massor att hinna med, orken står ingenstans att finna. Men tiden går, och snart är det 21a.. längtar jag? Yes. Soon.

Stargate it is! Heja heja!