Dryghet

Sådär ja. Fredag.
Hemmahelg blir det, så grymt skönt! Inte så att det vi gör annars är jobbigt eller påfrestande, men det har sin charm att vara hemma utan kläder och måsten, titta film och vara nöjd. Jag gillart!

Har haft ett filosofiskt skov. Eller, inte egentligen, men jag har ju kommit till en insikt. Jag är inte en bra person. Jag är dryg och odräglig, jag är helt vidrig i lite större sällskap. Jag känner att jag blivit någon jag inte vill vara.

Det allra värsta är att jag vet var det kommer ifrån. Den här personen har haft enormt inflytande över mig och mitt liv, och den jag är idag. MEN. Även de negativa bitarna har påverkat mig, vilket jag nu börjar inse. Jag hör saker komma ur min mun som jag hört så många gånger från den här personen, jag gör det per automatik, jag pratar innan jag hinner tänka. Impulsivt och vidrigt. Och samma sekund jag säger det ångrar jag mig. Till den grad att jag får ångest. Helt sanslöst. Som om jag blivit aspackad och varit jobbig och dryg och hemsk, ungefär.. det är som om jag inte KAN stoppa det. Jag vet ju att jag kan, men jag hinner inte.. jag är för snabb.

Jag har blivit en spegel av personen som påverkat mig, h*ns dåliga sidor. Och det skrämmer mig. Det som ganska länge varit något som jag mått dåligt av. Jag vill inte vara sån! Jag kunde väl ha tagit upp de bra sidorna? Näää. Jag ska ha de dåliga. Inget mer.

Nu ska jag ta min tjockhet och sjuka böldkropp och diska. Hepp hepp!