Jaha. Livet då.
Igår firade jag och maken att vi haft varann i 2 år.. det känns som en ynkligt liten tid, egentligen.. 2 år. Men samtidigt så är det som om vi aldrig hade varit isär. Jag var helt romantisk igår och sa att det känns som om det alltid varit vi, och det har det nog- bara att tagit lite tid på oss att hitta varann. För så är känns det.
Vet inte om jag nämnde det, men jag blev kallad förra veckan. Kallad till möte inför operation.. Det ska bli spännande! Då är det 21 november, vi kommer att träffa läkare, sköterska och dietist. Få mer information och väga/mäta.. lämna in blodprover. Spännande som sagt, jag är aspepp. Rädd, spänd, pepp. Mest pepp. Rädslan är lite kopplad till narkosen, och lite kring maken, som sagt att han inte vill att jag ska bli sladdrig och grejer.. och att jag ska bli konstig. Vilket jag försiktigt vågar påstå att det inte händer.. Eller jo, konstig kan jag bli absolut, men det har väl med medicinerna att göra då att de måste ställas om.. men konstig i den bemärkelsen att jag ska vilja dumpa honom.. det lär inte hända.. eller ja, händer det så beror det ju inte på att jag blivit för snygg, utan för att han är dum i huvudet hahaha :D näää.. han är det, men han är MITT pucko.. jag är inte heller snäll, eller jo.. men jag är rätt körd ibland oxå. Vi kompletterar varann med vår idioti. Det har sin charm.
Hur som, jag hoppas och tror att det kommer bli bra. Mycket bra. Jag kommer säkert bli slapp och äcklig och skitful.. ja, fulare.. och fuck that. Jag får väl kosta på skiten och operera mig tills jag blir fattig som den dåre jag är. Alltså ja, jag är omogen.. men orka bli ännu fulare? Jag har nog! Jag har varit ful hela mitt liv (utom typ mellan 16 och 19, men det visste jag ju inte om då, så jag led ju då med), så jag orkar inte bli värre. Men jag måste tro på att det blir bra.. det kommer bli bra.. jag vet ju hur ytlig jag låter, men det här är stort. Det är ett stort beslut och det kommer att ändra hela mitt liv, och hela min kropp. Såklart är jag nervös och stressad. Och orolig. Och spänd. Och allt sånt. Jag tänker älta, tjata och gnälla. SÅDETSÅ.
Nu fick jag söta sms av min älskade make. Det gör allting ännu roligare. Bättre. Mihp! Jag ska fixa med stuff, vara trött och klappa katt. Det är planen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar