Shit vad information det blev igår.. massor med korvstoppning som det så fint heter. Men jag är nöjd. Pepp. Det känns bara rätt. Som att shit, detta skall göras och jävlar i fan så skönt det ska bli..

Jag är rädd, det är jag. Rädd för att förändras.. det låter som dumt, men det är inte! Jag vet folk som blivit helt annorlunda.. helt skumma.. folk som dumpat sina respektive för de blir självgoda och äckliga.. jag tror inte jag kommer dumpa Hanen. Aldrig för en sån sak. Eftersom han är perfekt. Vackrast. Han är en handful som det så fint heter, men jag skulle inte byta ut honom för allt i världen. Allt är ett nedköp så varför vara korkad?

Insåg precis att jag är 15 kilo från min maxvikt jag hade 2009.. det är illa. Jag hatar det! Känns så jävla skönt att ha tagit tag i det.. även om jag är rädd och det kanske inte funkar så bra, så har jag iaf tagit tag i det.. vill förändra eländet. Vill orka existera liksom. Om 5 år oxå.

Såklart blev jag stressad nu, har inte gjort det jag ska och det är hanen-hemkomst snart. Då ska man ha fixat. Så jag får nöja mig med att inte sätta igång med filosofin just nu. Har utrymme för sånt senare. Nu är det dags och plats för hemmahärj. Kanske skjutsa iväg Hanen till kamratlek senare, då blire chipshandla. I needz det oxå. Och ja, jag är omogen och korkad som ylar om min vikt och äter chips, men då får ni väl tycka det då. Jag står för det! HA!

moget.