Eftersom jag aldrig bloggar pga att datorn inte pallar med det (strömsladdglapp och shit) så passar jag på nu, en av de få gånger.. Omgiven av småtroll i soffan, Ekorrkatten är mitt i ett simhopp intill och de andra sover på andra sidan. Mys.
Måendet då? Holy crap, säger jag.. igår var jag pigg, jättepigg! Jag mådde helt okej, jag fick energi i form av tjejkärlek och allting var kanon faktiskt. Framåt 2-tiden började jag bli jääävla hungrig dock.. men jag överlevde det med. Vaknade och allting var jobbigt igen. Har som typ.. om man sväljer mat för fort och den fastnar, ni vet? SÅ är det.. men bitch, please.. jag har inte ätit på 6 dagar så atteh.. det gör bara ont, är ett obehag. Och jag måste ta medicin snart, vilket alltid gör precis allt roligare.. njöööh.
Jag gnäller nu i bloggen, bloggen jag ville försöka hålla positiv. Men faan vet att livet inte alltid är så jäkla kul! Och just nu är det inte det. Jag är yr och mår illa, jag är inte lika hungrig som jag mår dåligt dock.. hungern har alltid varit nåt jag kan styra mer eller mindre, jag är hungrig, jag lider, men jag kan tänka bort det. Så har jag alltid varit. Det är väl nån gammal störning som ligger eller nåt haha.. men jag vet folk som är sjukt intoleranta när det gäller hunger.. klart jag blir grinig och sur, men jag kan iaf ignorera hunger utan problem. Maken däremot får ju spasmer och blir helt galen om han inte får äta när han är hungrig, det är väldig skillnad där.
Har fått gnällförbud eftersom maken är trött på det. Jättebra, det har inte ens gått en vecka. Och nu när allting verkligen står på sin spets, det är måndag som gäller, då allt har strulat till sig IGEN. Det har blivit nån miss, så alla papper har inte kommit rätt och jag är inte bokad. Alls. Det fanns en liten möjlighet att bli bokad, men det är ingenting som är garanterat och absolut inget jag kan räkna med nu.. och alltså... har jag gått igenom det här i onödan, för det ÄR i onödan.. visst, jag måste ändå gå ner eventuella kilon bla bla, men det är inte banta-biten som är jobbig för mig, det är MÅENDET. Att jag nästan svimmat, ramlat omkull flertalet gånger, mått så illa att jag får kväljningar utan att ha nåt att spy upp. varit så utmattad att jag inte kan GÅ i normal takt utan att hålla i mig.. på riktigt. Att få avbryta nu och sen gå igenom det här igen.. jag vet inte om min kropp klarar det.. jag vet inte det. Jag har mått så otroligt dåligt av det här, svälten.. och jag tappar inte nämnvärt i vikt heller. -2.7 på 6 dagar, det är INTE en bra fart. Det borde vara betydligt mer. Då känns det RIKTIGT hopplöst alltså..
Jag lovade mig själv när det blev kaos i fredags och jag fick reda på missen de gjort, att jag ignorerar det och låtsas som om inget har hänt, jag vägrar ge upp bara sådär innan beslutet är definitivt. Jag hade kunnat sätta mig och äta kakor till förbannelse, men nej jag vägrar. Jag är inte där, jag är redo för operationen och det är där mitt sikte står, INTE i kakburken. Eller jo, det är jämt kakburken hahaha.. men jag står över den. Det här är fan inte slutet. Jag ska gapa, skrika och grina tills jag får min tid vecka 5 nu, för jag är lovad en tid vecka 5, och då klarar jag inte av pressen att behöva avbryta och påbörja flytande igen, bara för att de strulade bort min tid och fick flytta den.. Håll alla tummar, det här är fan viktiga grejer!
Maken är på ingång, så jag stänger av datorn igen. Han föredrar att jag inte umgås med datorn när han är hemma. Ja, jag vet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar